Ja nu tänkte jag äntligen skriva om förlossningen. Har inte tatt mig tid innan. Plus att sköterskan som skrev den intressanta halvan av förlossningen i min journal skrev med sånna kråkor att man inte kan läsa vad det står, jävligt synd och irreterande! Så jag ska försöka tyda det och få med så mycket jag kan.
Ni som är gravid kanske inte sa läsa detta ifall ni var lika skraja inför förlossningen som jag, men sen samtidigt så ska jag försöka skriva det på ett sätt som inte skrämmer upp er, för så hemskt va det inte!:)

---

16/10 Theo kommer till världen

14.40 kommer vi in till förlossningsavdelningen på kontroll, jag hade inte regelbunda värkar men dom kom nog med ca.fem minuters mellanrum , tyckte även att jag inte kännt Theo där inne så mycket under dagen och blev orolig därför tyckte vi det var bäst att åka in.
Dom kollar med CTG och allt är bra, visar även att samandragningarna har olika styrka och dom kommer mer och mer oregelbundet men det sa dom berodde på att jag helt plötsligt var i en annan miljö.

15.15 Undersöker dom mig och konstaterar att jag bara är öppen 3cm och vi diskuterar om jag ska stanna kvar i väntan på läkare som skulle undersöka att allt var bra med theo eller om vi skulle åka hem.

15.30 Går på toa och ser då en massa blod. Så dom kopplar CTG igen för att se att allt är okej. Bestämmer att vi ska stanna kvar.

18.15 Jag har nu ätit och varit uppe och gått. Värkarna tar i mer och mer. Avlyssnar fosterljuden.

19.30 Nu har värkarna kommit igång ordentligt och är regelbundna. Doktern kommer och undersöker med ultraljud och dom sa att det såg bra ut och att vattnet inte hade gått för det trodde jag nämligen att det hade när jag var uppe och kissade tidigare. Av den anledningen vågade dom inte undersöka mig igen och se hur öppen jag var.

19.50 Blir övertalad att lägga mig i ett varmt bad och gör det. Tyckte att hela situationen var jätte jobbig. Att behöva klä av sig sina kläder när folk man inte känner står och tittar på en.

20.30 Fosterljuden avlyssnas med dopetone och allt lät bra.
Badet var skönt, men värkarna tog i mer och mer och tillslut var det så jobbigt att jag inte kunde ligga kvar i badet. Men låg där i nästan två timmar.

21.45 Nu bytade dom barnmorskor, nytt skift.

22.05 Jag hade så fruktansvärt ont och jag visst ingenting.. Visst inte hur nära det var för jag hade inte blivit undersökt igen så jag visste inte hur öppen jag var. Låg bara och försökte hantera värkarna så gått jag kunde. Tack gode gud att dennis var däroch stöttade mig.

22.10 Äntligen blev jag undersökt och dom upptäcker att jag är öppen 9cm och ska föda när som helst. Konstigt jag hade ont då!!

22.15 Börjar jag med lustgas. Tyckte inte det hjälpte ett dugg! Jag blev bara helt groggy.. Visserligen var det ett bra sätt att få en att andas. Men tillslut vägrade jag ju släppa den där jävla masken mellan värkarna.. Det var inte försen spyan var uppe ihalsen och vände som jag bestämde mig för att lägga den ifrån mig.

22.20 Kan inte läsa va där står i journalen..

22.45 Riktigt jävla ont gjorde det nu, speciellt i ryggen. Fick prova att stå upp men då kändes det ännu värre! Ena barnmorskan ger mig lite massage i ryggen, fick mig att tänka lite på det istället för hur jävligt det kändes!

23.00 Kan inte hantera någontin längre.. Kan inte andas..bara skriker och när jag inte gjorde det höll jag andan istället.  Barnmorskorna och Dennis blev arga på mig och sa att jag var tvungen att andas. Men allt jag ville var att dö och jag ville döda alla barnmorskorna.. Bara dennis som dög. Jag vill inte veta vad mer jag skrek i det tillfället.
Vilket fall som helst.. För att kunna hantera det hela började jag ta i och krysta fast det nog var en stund kvar tills det var dags att ta i. Men så länge jag krystade hade jag i alla fall något att göra, något att fokusera mig på.

23.20 Vattnet går. Och jag fortsätter att krysta. Kändes ungefär som att jag skulle kissa på mig hela tiden, så jag sa hela tiden att jag skulle kissa på mig när som helst. Men det gjorde jag aldrig. Dom håller en blöt varm handuk där nere för att förebygga så att man inte ska spricka så mkt tror jag.

23.45 Föds en fin pojke! Våran underbara Theo:)
Detta kan jag inte beskriva här i ord. Det var en underbar känsla när jag fick upp min älskade son på bröstet. Visserligen var jag i kraftig chock men ändå kände jag hur kärleken fyllde rummet när vi fick se våran son.

00.01 Moderkakan kom ut och förlossningen var över.

Sen klippte dennis navelsträngen och dom sydde det som behövdes sys. Det var en som höll på att lära sig som sydde och jag ville bara ge henne en spark i huvet kan jag ärligt säga. Var så sjukt ledsen för jag ville bara att dom skulle lämna oss ifred men nä då skulle dom trycka på min mage och ta typ 40minuter på sig att sy något som dom egentligen inte skulle sy för där va inte så mycket att sy. Fattar inte.. Men irreternad va jag i alla fall!
Tillslut fick vi äntligen vara ifred. Vi fick en fin fika med flagga och allt:) Men man kunde inte äta, vi var så uppjagade och chockade hehe!
Sen kom barnmorskan in efter en timme typ och vägde och mätte våran lille Theo. 3850g och 52cm:)

Hur hemskt det än lät (fast jag lämnade en del ute) så var det värt det! kan inte riktigt än säga om jag vill ha fler barn men jag glömmer mer och mer ju mer tiden går så tillslut lär jag nog säga att jag vill ha fler hehe!

Men nu fick ni i alla fall förlossningsberättelsen och jag hoppas att jag inte skrämt nån! Man glömmer smärtan!:)

Finns inget underbarare än våran son♥